Norrländska Korrespondenten – 12 juli 1854, sida 2

sande stranden af Uleä forssor och kunde ej sluta mina ögon för nattens obeskrifliga flarbet! Der ilade och förswuano de glimmande fuf: werränderna i forssens swal, och öfwer dem böjde fig kliovor och skogar, och sinndom för nam man genom bruset den fina slämman af (kuole-man lintu Åsom på mår flagastångs spets i långa tider sjöna bort få mången natt. Gådana intryck glömmes aldrig. Hwar och en skoll erfara det. Lifwets mörkaste höslnatt stal ej förmå utplåna minnet af dessa naturens och bjertats bilder ur nordens sommar. Det är något himmelskt deri, och derföre står det qwar. (0, det ewiga nalkas ej blott ditt hjerta med känslor; Se, för ditt öga jemwäl glimmar en deraf, Glimmar ur alt hwad du ser mest skönt, och de skönaste syner Både på himmel och jord äro blott marten och ljus.