isl FubelDoktorn S. Wallner den 24 Maj 18534. J templets famn wid Fyris bölja En gång i ungdomskraft Du stod, Och wigdes in att troget följa Den wag du walt. Med lust och mod Du gick att kampa Dina firider Mot sjukdoms qwal, mot plågors Här: Hwarhelst en plågad siukling lider, Derr war din plats, som än den är. Ett halft århundrade har jorden Fullfoljs fen def sitt gamla lopp: OM omkring dig fer du gammal worden, Ett yngre slägte wåxa opp. Men oförtröttad du din bana, TI Den ädla pligtens bana går, Och mild oh wis du skall of mana Att föra följa dina spår. Du än rik mans boning håfwor Kan ge fom ite finnas der, Ty ibland olla jordens gåfwor Den bästa likwal helsan är. Oh nar i kejan in du stiger Der sjukling qwider swag och arm, Då tystnar oron smärtan tiger, Och blicken möter glad och warm. Ty der ej lakarns konst mer räcker, — Allt menskligt har fin gräns likwal — Ännu med blick med ord du wacker En lugnets kansla i hans själ. Allt guld i botten på ditt hjerta, Det manas fram i dagen då, Och stundom oro, awal och smärta OM sorg och plågor döfwas fä. Ack kunde wi och hwart bekymmer Så ur ditt hjerta plåna ut, Öch jaga bort hwart moln fom skymmer Din lefnadsafton nu till slut! Dock — stark i tro dit upp du blickar, Och sinnets frid du ager qwar: Od bwilka öden Gud dia stickar, Din sjal är lugn din blick är klar. Från barn och barnbarn tiga böner, Din ungdomsmaka för Dig ber, Fast hon ej samma gladje röner, Fast ej som wi hon har dia ser. Hel Dig, du åldrige du wise! Wi rorde helsa Dig i dag. Oh rörda mi wår lycka prise, Att annu se dig i wart lag.