mycken resignation oc anspräkslöshet från ta: larebegäret och talarefäfängan i klubb eller plenum, att de nöjde fia med on skriftlig upp fats af ben gemensamma motionen med fle: ve eller färre underskrifter? En reduktion ifrån banko till riksgälds wore ju en stor wins) Men månne det wore omöjligt att bringa förhållandet ifrån pappersmynt till klingande? Men den ädla friyeten? — Den blir ju ide mindre än i andra affLenden under åtagnaföre bindelseformer? Och ehuru wåra reprefentar tionsutskott äro många, kunde de ju stäligen ötas med ett jufteringss od) cassationsutskott, på det att de motioner, som kunde förtjena plats under bordet, genast måtte komma dit? Den, fom hwarken will eller fan wara förs nuftig och taga räson, han bör ja lofligen twingas dertill? Den anförda wågftidninge: motionen, fom änan torde få mången we derlike, om friheten är obegränsad, fordrade ju lika många formsftationer, om ide lika lång distutionstid, fom den rikswigtigast P Det är wisst beklagligt, att man ide ännu kunnat erbålla ett möjligust godt reprefens tations-reglemente. Men det är nu få. Måtte man doc fnart erhålla det helldre genom reformation, än genom revolution Andra fots mer ån motionspraris funna ju äfwen förs bättras, t. ex. praxis, att det ena ståndet har fina konster eller uträkningar, att låta det andra votera en eller annan dag förut, för att fålunda antingen winna öfwertag, eller och bereda nederlag, stundom i all gu. daktighet och ärlighet. Och om man i myc, fet fan lämpa på wåra riksdagar hwad en klassist auktor fade om de Romerska ... fors domina compi ... (Våt lockan styra Se Lindbloms Lexikon) ..: så bör ju fams ma lycka wara lika god på samma dag och timme öfwer hela representationen? Skulle det åter befinnas, att man hoppar i galen tuns na, få må man ju hafwa rättighet att oms wända och bättra fig wid förnyad votering, heldre än att någonsin låta skammen gå vå tors ra landet? — Det är menskligt att falla. —— —