Norrländska Korrespondenten – 15 april 1854, sida 1

It Räfmens natural . . historia. Ditt snille wi berömma, Men kunna em ditt hjertelag Af gerningarna endast dömma. Gust. Fredr. Gylendorg. alla tider har räfwen warit räknad til bund-slägtet. Den allmänaa Hunden, tfynacr: bet wissa afravter deraf, är äfwen det djur, hwilket han i anseende tid kroppsformen närs man liknar. Han skiljes likwäl från denne genom ea spetsigare nos, en vertikalt aflång pupil samt den läånga, rafa och yfwiga fman: sen. Den wanliga eller råda räfwen scanis vulpes) bar hufwudet bredt; nosen spetsig; öronen forta, spetsiaa och uopstiående; swansen tjock af låaga, mjufa och yfwiga hår. Denne hålles då djuret spriager, näsan i samma linia med froppen, då det åter går, nedfädes den, få att spelsen rörer marken. Fårgen år öfwer hut. wudet, halsen och främre delen af ryggen röd, bakte delen af ryggen samt låren mörkare vår da med öbwita spetsar i äadarna af håren, hwilka öka fig i dea mån räfwen blir gammal. Swans spetsen, öronen inmwåndigt, läpparna, undte käken oc bröstet mer eler mindre reat pwitg. Buken grådktigt åhwit. Öronen ute