Norrländska Korrespondenten – 8 april 1854, sida 2

trakt, — inföll Sejerling. — Men — fort, for ban, — twifla ej på min uppriktiahet mamsell Colding! rär jag säger att jag stube ännu mera njuta ef den lycka fom nu få oförs modadt tilskyndats mig, omjag ide derigenom stått i mågen för hang sällhet; men jag hoppas att detta ite blir förhållandet. — Om hans säbhet berodde af en förening med mig, — fade hon med dof röst, få är deg för altid förlorad. — Sir Anna här? — frågade en mild röst och fru Coldiag inträdde. — AF! war icke ond på of! — bad Emmy i det hon gid emot henne, — Rej jag år ide ond på någon menniska; hwad fom nn skedt anser jag fom en herrans fridelfe, och jag har derföre til och med tackat — Tacka för min olycka iaföll den förtmils lade dottren. Jag får ide närmare förklara mig :: I timligt afseende war pastor Sejerling i mera behof deraf än sin swåger och jag hoppas att Har, som lemnat den dyra bjorden i er wård, äfwen skall gifwa er fraft och nåd art leda den efter fins wilja: och jag delsar eder af altbier: ta wälkommen fom paslor i Munkaby. Du, mitt barn skulle ej gått hit. Pwarföre genom mår flagan störa andras glädje? Kom nu med