Norrländska Korrespondenten – 8 april 1854, sida 2

denna yttrade: — Om du år öfwertygad att Darley år en hederlig karl, få bör ej detta mi: n4 hafwa inflytande öfwer deras gemensamma ycka. i— Jag beklagar mia dotter, jag beklagar honom! men mina ord fan jag ej återtaga. En wecka förflöt. Glad ech lydig med de fina, fatt Emmy i de byrda, men trefliga rume md. — Det gör mig ändå ondt om Arthur — fade Sejerling, — han år werkligen Anna warmt tillgifwen, och jag fruktar att Colding återtar det löfte han gifwit. — Ack hwad det då wore fynd om dem! Men hwarför skulle han ttolofwa dem, innan han wisste utgången af pastoratets bortgifwande? — Han har i hela sia lifstid warit wan att intrigera, och föreställde fig ide att hans plas ner någonsia kunde misslyckas. Nu, når han iklädt fig skenhelighetens drägt, war han ånnu säkrare vå fia far. — Rågon kommer, — fade Emmo och git för att öppna den riglade dörren, oh Bana inträdde. Ru triumferar du wäl öfwer min och din brors olyckal — utropade hon med wilda blickar. — Min goda Anna! jag hoppas att Arthurs lyda ide år beroende of ett pastorat på lans det; han har werlden Öppen för fig, och fau få något mycket bättre. — ÄÅcminstone i en för Honom angenämare