Norrländska Korrespondenten – 8 april 1854, sida 1

— Har han ock warit der? — afbröt Cue my, — det da wi icke bört här. — Han lår ba föregifwit en resa åt ett anrat häll. Denna gången mar pappa både skyndsammare och större diplopmat ån han; och den försinämade försummade icke att på högre ort omnämna de intriger man hår fammanfpurs nit, äfwensom pastor Scjerlings olyckor, Hmils Fet att sammalagdt icke förfelade fin werkanMen nu, — titdde hon, — har jag fulgjors mitt uppdrag. Farwäl för denna gång; måtte Paftor Sejerling finna lika mycken trefnad, pch fiana Ifa många wälsignelser fom salig Prosten i lifstiden gjorde! — Skyndsamt teme nade hon rummet, oc nu uppstego de uppe riktigaste och warmaste tadfågelfer från de fnåbds jande makarnes hjertan til ala goda gäfwors gifware. — En olycka! en olycka! — utropade Sae delmakaren Sele, som några dagar sedaare andtruten iastörtade i förmalet på Mosjö. Bruksvatron winkade med handen, och mir fade på fin dotter, form förstod det slumma språket, och upprepade de nyss nattalade orden: — Swilken olycka7 — Jo! — swarade sadelmakaren, — en af mina lärgossar har kallit och brutit begei ef fia