Norrländska Korrespondenten – 5 april 1854, sida 1

tänkte. Jag tror återtog, han att förhähandet mellan dig och Anna ide år alldeles så förtros ligt fom det har warit: Hon synes skygg och främmande för mig. Det år befynnerligt att hon ej vå nytt fd. ker omwända dig. Kanske fortfor Han, behöåf: de hon bättre låta omwända fig af dig, än du af henne. Likwäl anser jag både henne och Archur låagt mindre förderfwade än Colding sielf, fom år en Jesuit just af rätta slaget, ehurn icke aldeles så slug som desso, ty hans planer, få klokt de enligt hang tankar än blef: wo uttänkta, woro doc ej konstigare än man kunde ulleta dem. Han och hang comfrates ba wisserligen skadat mig få mycket de kunnat; men fedan du åter med själ, hjerta och förtror ende blifwit min är alt förlåtet. Ja alt fan fördragas, blott ide oenighetens saärjgräs ine traslat fig i wåra husliga förhållanden. Hem kommer der? fade Emmy, och båda warseblefwo ett wälklädt fruntimmer, på något afständ ifrån dem. Sejerling upptog fin lorgaett. Det är fris herrinnan A. De möttes, och den sillaämada började: Jag har sökt herrskapet. och fom rigan fade mig att ni gått ned till stronden, riktade jag mina seg hitåt, och jag fer med glädje att det ide mar förgäfwes. (Forts)