Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1854, sida 2

:3H33mm3 Aa Du will ide — Men jag gör det mot min wiljal afbröt Han Du goda men swaga qwinna! Huru förblindad år du ej — — — Mias du, frågade han ef: ter ett litet uppehåb, Mind du den gamle lär raren i Munkaby, din och min fader, honom fom beredde dig tid din första nattwardsgång? Mias du de fåror Han bibringade dig, woro dessa wäl i frid med mina? Och aldrig tmif: lade du på hans ord. MP Gottlieb! du går med mig hwad du wil Jag tror dig — dig — dig, fom jag öfwer allt annat älskar härpå jorden! Ja nu tror du mig, men när Anna, Arthur och Fru Mimer komma då måste jag wika uns dan i dilt hjerta — Oi säg ite få! Jag bar med flit återtog han aldrig welat anwända några maktspräk, för att öfwertala dig til att afstå från det fom slridt, mot mir na önskningar. Jag har ju aldrig någonsin welat hindra dig från dina besök hos Fru Mi: mer? Aldrig har jag begärt act fe Arthurs fed nare bref. Fa jag met att du warit god emot din Ems my fast hon har förefallit dig kärlekslös och otad fam. Men du tror icke hwad jag liFdit? Fo, jag icke alleaast tror dit — jag wet det — — jag bar fett det, och Han omfamnar de henne med den innerligaste ömhet. Från