Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1854, sida 1

AÅ —ö—. som de nu behandla mig? Jag bar felat, det år sannt; ty jag war nog swag att bedja Quite lina wärfwa mig röker. Det war olagligt, det war ta gjordt, mea jag war make och far, och det år icke få godt att beslä fig i frestelserna. Men nedrigare war de af honom fom förrådet mig — — — — Huru met du att det mar han fom förrådde dig? — Om jag wet dit? når han war den ende 00 bwilken jag förttolt mig, Fa, jag litade mera på Quilliag äa på Aspeblad och Ring, ja, till och med mer ån på kammarherren Lils leslein, och far du tro att den fom få handlar Fan wara ea krislea? — Ack, om en engel. — utropade Emmy! — fom i detta özoablick och mile upplysa mig om det rätta! De säga ju, att det är ditt goda hjerta fom just år det farligafte, ty Dderis genom lockar du dina medmenniskor til dig, och deutom säga de act allt är silåtet för eti godt ändamål. — Jo, jo! ört år just deras hufwudsats: ett oppositum tid de kristnas lära. Tänk pu sielf efter Emmy! — fortfor han — om det war wåaskapsfullt, att just nu för 200 rdr bko ea lumpen summa för honom wilja utmäla en del af mite lögbog 5 — O nej, det war barbariskt! — Mea likwäl war ett fådaat sörräderi,