Norrländska Korrespondenten – 15 mars 1854, sida 1

Pon beswårade ide hans fråga, men frams fånde en orkan. — Swilka förebråelser gör du dig? — Js, jag åagrar få bittert, att jag ej förut gjorde mig underrättad om del slackars folket, jag nyss besökte. Många smulor ha bietuhs blifwit öfwer of wära tarfliga måltider; och sitt deltagende cer man altid; det går godt i dea olyckliges hjerta. — Du wil sjelf aldrig bli beflagad, fwarar de hon. —. Du har rått; ty de flesla uppskatta fjelfa wa få högt sitt medlidande, men si hwilken bot Jåtte du nyss fåinuppmårkfomt, det måtte mwålide wara i en dylik? — och han wisade henne den kol, hwilken han nyss beröfwat de olyckliga i kojan. ö ö — Dwilka ohygaliaa bilder! — Hvad deter boken du läste uti? — Hon framräche den. — En ropandts rösst i ökaen. Emmo! om du mill göra mig tid wiljes, så öfwera-r du hit och hålet denna lektyr, ja, meb ett ord fru Mimers hela bibliothef. De blefwo afbrutna aenom en piga, fom be: rättade dem att sockatskomakaren bad att få tala med pastoren. — Paa wihe Ha betalning för det sista ars beter åt barnen, fade Emmy, — Jaa eger ingen siyfwer, — swarade Bea itrhing dolt,