Norrländska Korrespondenten – 11 mars 1854, sida 3

rigo, frågade hon: Af hwem Har ni fått denna? Af pastorn. Af vastorn! uprepade hon, sägande till sig sielf, Den war enkans skärf. Nu tillade hon dögt: Tror du att jag fule nännas taga dens ne ifrån dig? Nij behåll den, patron skall nog bli betald, och war säker, fortfor dea hulda åfa mwerfeende makan, ett det endast år för ordvins gens skull patron är få noga, och — och— ox sanningen hade swårt att halka öfwer hennes rea na läppar, Han bad mig föra detta, hon säg vå de förråder hon medhaft, — med mig til ers Upprörd återwände Gathlieb Sejerling från eländets koja till sin egen torftiga boning. Han fann fin huflru wid sitt barns wagga, läsande i en andlig bok fom hoa lånat af fru Mimer. Om du fett, fade hennes man, dwad jag nyf fåg få skule du med mig tackat Gud för mår lott. Många gånger har jag betraktat det menskliga eländet, men åsyaen deraf har aldrig gjort ett få djupt och lifligt intryck på mits hjerta. Såg ice få afbröt hon, så uprrörd har sar sett dig måaga gånger. CForis.)