Norrländska Korrespondenten – 11 mars 1854, sida 2

Läs i den, fade han mildt, mea jag skal skicka dig passande böcker Sedan han med återhållen rörelse gjort den sjuke några frågor rörande hans inre lif, och denne bekänt ålskiliga förseelser, fom han uns der brutna ord och många uppehål, biträdd af fin hustru, framslammade, höll Sejerling elt fort men lämpligt skriftemål, och ödmjukt inom fig sjelf etkäaaande fina brisler, meddelade Han tröst ät dem, som woro swaga som haa. — Har ni ingen bibel i ert hus? — — Rej! alt Har gått åt till föda— oh wi ha swultit ändå. — — Öwarför har ni oldrig kommit till mig? 1n e trodde jag Ändå ide att det skulle mas ra för er. — — Åh, wi ha skämts att tala om wår nåd. Sejerjiag gret; han öppnade fin rock och fram tog ett Nott Teslamente i fickformat, som han abtid medförde på fina sjukbesök. — Den der bofea tar jag ifrån er, — och han bemäktigade fig Coldings present, men jag ger är den bår i utbyte. Han upptog au fia plänbof lade en twåa banko fin fitta sedel på bordet — tänkte vå fin hustru och fina barn men låt ändå sedeln ligga qwar. — Farwäl för denna gång jag kommer saart åter. Was ren wid godt mod. Han tostnade och efter näs got uppehåll tillade Han med qwäfd rön: Wi ffos la hoppas något hwar. Gud öfwerger oss icks.