Norrländska Korrespondenten – 8 mars 1854, sida 2

— fer wisst Guds finaer i detta som i allt an? nat — och wälsianar Honom — Nu började Karten Mmer i ala nårmar ro hålla en låna förelågning, fom han tilsttällde den stockars Emmy hwilken han fidan barne domen måcjt fig att betrakta som en nåra ans börig, och trodde fig i henne ännu fe samma lila flicka, )wilken fordom syrong och lekte i hars trädgård, och slatade fin predikan med dessa ord: — Den som älskar fader, moder, broder mer än mia den är mig icke wärd — och detta gäler äfwen makar. — — Mia man — swarade Emmy med fmåfs wande åf, — fan man ef förwita nåset ondt. — Jaa säaer ide det, — återtog Mimer, — men hoa ser tydligt, min söta syster, att Herren utwalt en annan — och bon fat fys: fa handen fom agar — och fom ihåg att der utkorade är hennes broder. — — Ursäkta Fru Scjerliaa fila! — bad brufås patronen, — mår wän Wemer wäljer ide fina ord — wi förneka wisst ide pastor Sejerlings wärde, mea — — Men ni ha då ingen barmhertightt, — afbröt fru Colding och förde Emmy i nästa rum, der hon slösade på henne en moders oms sorger. — O mitt barn! frukta ide för dig och dina. Anse mig fom en moder, hwars hjerca, händer och hem alltid äro öppna för dig.