Jefniterna Munkaby. Penuteckning af Philaletes. III. (Forts. fr. N:o 17.) — Dtt skulle wäl farbror weta bättre ån jag, fom hela tiden warit på samma ort. — Jag har ingenting Hårt fom i deana mås kaslar skugga på honom. Men kunde man få höra något sådant och Göra det bekant inom församliagen, så skude def wara förträffligt. — Rär jaa widare öfwertånker såaken, trör ias det jag afftår fria ala de förträffliga plarer farbrors godhet uppajort mot mig. — Då afslår da med detsamma från Anna. Arthur tikkhörde en af dessa månaa nalurer, hwulta kämpa metan twå wiljor, en ond och en god. Begäret att utmärka fig mar, som mi redan omnämat — näst kärleken hans siatkaste böjelse. Genom umgänget med ea metor did, Britt tid aationen, liksom han sjels, har de Han öfwergått tid ett slags sktaata. Han