Norrländska Korrespondenten – 4 mars 1854, sida 1

i sammanwäfde. Så mycket som en man, med a få beräkaad och listig karakter kunde älska någo älskade han fin dotter, och mile såwida det mc förenliat med hang öfriga iatressen, befordt hennes sällhetz men som hans peaningar äfw woro honom fåra få hade icke Anna under har lifstid någon förmögenhet att påräkaa, och fu de således icke gifta sig med en fattig karl, o i alla fall fårade det hans stolthet att gifwa s dotter åt en adjunkt — more den ån betitle fom Hofpredikant och war dessutom en starkf ende till långa förlofmingar. Hans medfödd passioa att intrigera, det ocmotslåndliga begår att wisa motpartiet, att hans wilja gälde me i förening med Hang enskilta missnöje med S jerling hwilket härledde fig från dennes obea grahet att. knäböja för socknens magnat, ro allt sammanlagt mer än tilräckligt för fortqångn af hans intriger. Den sälspyata ihärdiahe med hwilken han förmådde genomdrifwa sit ploner. war det bufwuddrag fun utmärk hang karakter och hans lugna sinnne, fom oldr förifrade eder förhetsade fig i förening med bar mask och qudaftighet, fom han sednare tider a tagit understödde honom gaska mägtigt. Brukspatron Coldiag war I almäahet wer ligt känd af endast gaaska få; men till det lil antal, fom fullfomligt utforskat mannen, täkt wi församlingens komminister samt kammarhe oven Liljeslein. Man ansåg hoaom för en fir