Jesn itterua Munkaby. Pennteckning af Philaletes. I. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Pwilka kanar du för ortens och socknens Jufuiter? — frågar Arthur med återhällea harm. — Jag mil ide ingå i någon widare får flaring öfwer mina ord. Alt nog att det få år, och en sådan kristeadom kallar jag fariscismen, och skulle lika få gerna fe publikaner; ja til och med sadduceer inom förfamlingen. — Det tror jag wisst, — swarar Arthur ned en min och) en ton fom antydde den ftårs sta lifgiltighet och köld. — J den krets der än finner de flesla sympathier der trifs man I 0 — Arthur! — infaller sostern med em be djande blic på fin bror, och hennes man få: ger i samma ögonblick: — Det war en tid, då du mar mig nästan hka får, fom far, mor