Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1854, sida 1

taga det. War nu cod och glad igen — — — Gåad! — aftryter ban — alot! — Du blir säkert pasor i Munkaby; du har en mäktita föresp äkare i Kammarherren Liljesta och i hang dotter sedan, gammal fårs IF roslar ick. — Han såg md en förstulen blid på fin syller. — Det år du, — återtar Bottlicb med en ljudlig röst, — fom iagifwi Emmy miptonfar, bwufa äro föraärmande mot mig och bar stört hennes lugn. i — Nu år du orättwis, — infaller Emmy. — Jag hor ca råfat Arthur, fedan förliz den sommar och de få bref, jag fråa honom emottagit, har du sjelf lån. Åcaa fårande ullalelset å ömse sidor, låten stundeas missnöje nu wara förgältt. Båd s eder Emmy ber er så bitriliat derom. Huru länae blir du på orten? — frågade hon fin bror efter en stunds tystnad. — Jag har erhålit tre måaaders tienfilge dighet. — Tre mänaders tjensledighet, och det denna tiden; du fan ej förebära — fortfor Bytte lieb, — bet du är sjuk och behöfwer begagna bad och bruasdrickaing. Fatet dödsfall har ti mat, men kanske du will gifta dig nu acaaslt— Jag stal wål förn ha något att försörja hustra på,