Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1854, sida 2

Riksdagen. — Sedan presidenten von Hartmansdorff och prosten Arosenius wäckt motioner om åters upplifwande af slapelslädernas handlandes och skevpsredares skyldiahet att årligen införa wissa saltbelopp och håla ständiga saltupplag, dar obmänna befårgs och ekonomiauiskottet i sitt betänkande n:o 36 hemställt det rikets ständer måtte uti underdänig skrifrelse hos K. M. anhålla, det K. M. täcktes återställa Hyldigs heten för stapelstädernas handlande och fMeppg: redare, att årligen från utrikes ort till riket införa och på upplag håla salt, till det belopp K. M. fan finna för godt i nåder bestämma. Detta båatänkande fom redan, utan diskude sion, blifwit bifallet af bondeståndet, Har ute skottet grundat på den af motionärerne anföre da omssändighet, alt få länge saltimporten och salttilgårgarne äto beroende endast af handels spekulationen, och denna åter, i följd af fon junkturerae, fan föranledas att cana alltför li ten uppmärksamhet åt salthandeln, når: denna ej lofwar lika mycken winst fom andra han, delsgrenar, Fan lätt saltbrist upostå samt eu os erhörd slegriag i saltpriset, såsom förhållandet warit sisllidet år, hufwydsakligen i följd af de höga fraktpriserna. — Särskildta utskottet bar den 9 dennes fattat följande definitiva beslut, fom således Pola intagas i utskottets betänkande, neml: 1:o att rättigheten tib bränwinsbränniag skall ide wara uteslutaade fäslad wid jorden; 2:o att för bränwinsbrännings idkande fors dras inga andra wilkor än för fabriksrörelses utöfnina eler och att ega eller innebafwa fåre skilt skaltlagd jord. (A. B.) — — — — — Landsortsnyheter. Amål den 24 Jan För någon tid sedan omnämndes att Grossbandlaren Anker i Fre: drifspall blifwit af Nordmarks häradsrätt under flere ting dömd till böter uppgående sammanräknade till nära 3,200 rdr bko, och alt desse år efter annat blifwit i saköreslängderna balancerade, emedan swenska frono: betjeningen icke i Norge kunnat erhålla hand räckning af norrska auktoriteter till desammas utbekommande of hr Anker. Genom Zuffis tie-kanflerens förständigande till landshöfs dinge embetet, har dock bemälte hr Ankers inom Swerige belägna skogar blifwit i mät tagne för ofwannämnde böter, och exekutiv auktion i och för detta ändamäl, mändagen den 16 Januari, wederbörligen utlyft att hållas i hemmanet Rämjäng. Naturligtwis lockades någon och hwar af hrr timmerhandlas re att öfwerwara ett flift gynnande tillfälle för spelulation, men fi gu dö og pine, — be norske bade nog stängt i bäcken innan den fom tån fom ordspräket säger, ty hr Ankers ombud wid auktionen, förewisade landshöf. dinge embetets i Wermland qwitto, att oms förmälte böter blifwit i landsränteriet depo: nerade, och ny rättegång wäckt öfwer före ment orätwisa i tillämpningen af swenska lagen mot norrska undersåter, fom med fan: dens matt, lärer opponere fig öfwer skyldigheten att parerer wid swensk domstol; shave de något att fnakte oss wid, maa de söge oss der Hjemme menar hr Peder Ans fer, — oc med anledning af detta inters messo, blef ej heller någon auktion werkställd utan alla med undantog af hr Peders ombud, fingo med något längre näsor återwända utan att få höra klubban falla. Till nu, den 26 Januari, instundande ting är herr grosshandlaren dömd att hämtas. Kronos länsman Ljunggren har genom landshöfd.embetet anhällit om handräckning för att få hr Anker forslad till gränsen, men ftiftsamt: mannen lärer dertill swarat nej, tHi vor 200 gifwer de Swenske ikke paa nogen Maas De Ret att i Civile Sager drage Normaend voldeligen indfor Swenske Dommere, — Hr Anker är både rik och måktig, och mås hända går ännu ett tiotal år tillända innan