Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1854, sida 3

och sluter henne ännu ianerligare iotid fig, — Emmy! tror du mig nu? — Ji! fog tror och jag är Tydligt — Hon tystnar och lägaer sitt dufwud mot bang bröst. Bjzbror höras, Emmy upplyfter bhufwudet. — Öwem kommer hit, i ett sädant Derraas wäder? — Dan går til föngret. Det år ej lärt att genom denna tihfrusna rutan urskilja föremåler; han lutar sig närmare intill den. — Det år Arthur! — utropar ban, — Arthur! — upprepade hon. — Han bår på orten? ; — Gud förlåte mig, jag har mina miftan: far, och hos Liljelleias fick jag bekräftelje på dem. — hwilka misstankar? — Han söker Munkaky utom förslager. Det år Arthar Darley fom möter fia fwår ger och syster, hwilka gå emot honom, och nu intråder han i deras liha anfpråfslöfa förmak. Han år, om man få mil, en wacker karl, med regelbundna anlefsdrag och en hög och reslig wext men blicken behagar of ick; det Öppna bottenärliqa drag, fom man wid förha Ögon: kastet genast warseblir i Gottliebs ansigte, fafs na wi hos honom. — När fom du til orten? fråger Emmy. — Jag ankom redan i Lördags vid Mosjö — (Forts.)