Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1854, sida 2

.äBi33n Ai A— — tillåäager han ömt förebråcade, — eger ins ga hemligheter för Dig. — Gy) jo, Gotelieb! icke har du sagdt mig alt. Ru rodaar han ånyo, men efter några miss auters tymnad återtar han: — Kanskt att jag möjsiatwis icke biktat alla mina unadomssynder; och hwarmb skuhe det tjena? du wet dessutom mer i den wäaen, ån fom behöfwes; men sedan mi blufwit gifta, har jag för min hustru framsagdt hwarje handling i dagen; äfwen dem jag sicls oalkat; och både hwad fom fägnat och bwad fom bekymrat mig har jag altid Öppet meddelat dia. — Mycket — swaror Emmy, har under den sednare tiden blifwit mig klart fom jag före icke sörsiod. — Det wore intressant nog att få meta li tet of det der mydet fom du talar om, — återtar. han med en blandning of skämt och allwar. — Har du cj hört — tillägqer han les ende, — att når man sagdt A skall man fås ga 57 — Rå mål då! — swarar hon med qwäfd rösl. — Jag wet nu att Bet war af barmbers tighet fom du gifte dig med mig . . . och jag ... 119 förstod ide hwilken uppoffring du gjorde. Ru lade han Handen på heanes mun. — Oh det war detta fom da under denna tid