Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1854, sida 1

bwilar på hennes knä; twenne miadre, en g08fe och en flida, leka med några fort wid hence nes fötter, dch på en mindre pall mid hennes sida bar en sjn års flicka intagit fia plats, der don syst ech flitigt sysselsätter fig med det slick. arbete modren laggt i hennes hand. Något längre bort, mid det skrifbord fom får under det ena föastret, sitter manen, hållande pennon idea haad, bwilkea Han föder mor rågra oskrifna vappersarfk. ögat blickar ned på den uppslagna boken framför honom, och någon gång wandrar det til den mid andra hörnet afssbordet stäende gossen, fom uppmårffamt läser fin las tinska arammatika. — Tyst — säger modrea tid de små fom leka mid hennes fötter. — Bulra icke så; Pap pa läser; ott min stackars gubbe, — lillägger bon, — skall ide en gång ba ett eget arbets. rum; men om wår verre gaf of Munkaby, få blef det bättee både i detta och andra af. seenden. Utaa att beswara de of henge nyss yttrade orden, utropar han: — detta är ypperligt. Mästerlina skildriagarn Du borde läsa denna boken, Emmy! — Detta har jag ej tid tid —swarade heus nes milda röst. — Men hwad är det för en bok? — Dea waadrarde juden, fom jag på ovis