Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1854, sida 2

AA ÄA— Som haael fallo de ned, och då De sama och rykte få ned också. Det år en domstol af kloka gummor, Dea nämnden butrar fom messingstrummor, Det år en domfol att seringa för, Ea hemlia dom ddol of aamla mör. För skranket hår de fin nästa draga, Att minsta wärde från honom taga, To obewekliat, på Drokos sätt, Pwatt mål blir afajordt så biertans lätt. OH dräper dussiatals blott i talet, Men fhiergt farre bjuds kriaa i laget. Dea dryden underbar werkan har, To clanvopoaate blir då en och bwar owad aldrig händt, och bwad ej fan hända, Blir nu få wisst. Od) de ord förwända, De lågga ut och de lågga til, Och göra hwalfiskar af en fil. Flat aiftermål än i himmelen Hår blifwa uppajorda. Stackars mäa! OH ackars flickor! Ert skuldregister Forökes genas med tusea brister. På blakdlå lärpar fig resa fjuaea Oh rösten skräder fom domsbasunen. Med tungor skarpa fom dödens glaf, Fråa bruden froaan de dansa af. De ia effigie paret bränna, Och mäkta lisade fera fig fäana. OM få de fitta der år från år Wid fin målfignade faffetår