Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1854, sida 2

ATT FFF minidratur på landet. De hade ännu icke slu tat fin afademiska kurs, då prosten Selerlina nes lades på dödssängen. Han ålade dem bada alt taga magthergraden, gaf dem anwisnina Ppå FA fumma, fom ban för detta ändamål besvara: mil: le icke dedröfwa fin Gottlieb med en enda förebrå else, men fade donom blott några hjertliaa mar: ninggord och trömade fin duftru med de uttryck. fom mi redan anfört. Dit ietryck, fom fadrens död gjorde på sones hjerta, war djupare ån dem han wanliatwis drukade emottago; han glömde aldrig dennes sista ord, och det blef hans glädje, bang solrhet, att ei silt förbålande wisa, det den älskade, saknade fadren ide misstagit sig på sin son. (Forts.) Tanterna eller Den hemliga Domstolen. Det sinas en siad 1 wår höga nord, Der kaffe ryker från söliat bord Ur sotad kittel, vå ala ställen, Abt ifråa morgonen iatill qwällen. Och taater sitta der rundtomkriag På domarsäten. En myniff ring, Der ord ur taadlösa munnar ramla Så fort att knappast man dem kan samla.