Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1854, sida 1

Muakado, ea mål bygd köpina, omisifmen af berg och braata klippor, ligger mid bafskusten. Sedan urminneg tider hade inbyggarna älskat fina själasörjare, och endast under de fednare åren bemärktes den splutring medan sianeaa, fom nu isyanerdet under passoratets ledighet mari och war i flåndrat tilltagande. Kommiaifcra i församliagen hade erhållit tre: dje rummet på förslaget, och mar född och upps född i Munkuby. Hand far, prosen — Scjer: lad, en wärdig prestman, hade, före sista pas sioras tid, i minga år inaehaft pastoratet, och egde ingen innerligare önskan åa den, att hans ende och älskade fon fule en gång blifwa en berde för hans fåra och dyra bjord. Den gamle fadren war ide blind för sonens swagheter, men trodde tillifs, att en ynaliaa kuade förwila fig och likwäl återkomma på råtta wågen, ine naa ären hunno honom. Han kände bättre ån nåloa annan fin Gotilieds hjerta; han mif: te nog bäl, hiwid fom der låg på djuvet, och hans fila ord tid fia busru woro: Sörj ide öfwer Gottli b. tro mig, han är i själen god som guld. Prosten Sejerling oc hans hustru hade ef ter far föräldrar ärftdenna, om jag få får får ga, gammaldags gåndmånlgbet och wäl örendet fom i fordaa dagar utmärkte wåra presterliga familjer, och näsan aldrig gick någon ohulren från deras tarfliga bomag — och ledda af den: