fern medan pappa war på marknaden! De båda kamparne woro icke goda att tagas men, men de måne dot lyda mig. OM den gla. de fadrea räcker sonen ett äpple från trädet dfwer dem. ö Under det bankirer obemärkt tittar och lyssnav mid trädqårdsstaketet, ändras på en gång fcenea. På klockslaget fer framslottas ect bord och en piga bår fram ett fort fat rykaade potatis. Gult, hemkäraat smör, godt hembas kadt rågbröd och ea kruka friskt, hembrygdt öl utqöra det öfriga af qwällswarden, för hwilken husfadren tackar den himmelske fadrea i en Fort, hjertlig bön. Längre kunde baakiren ej håla fis. Har utbrast i högljudda sayftaiagar. Hvem år det fom gråter? frågade Christlieb förwånad. och swaret ljöd: en flac kars fattig mon! Christllieb sprang uor. gmad du broder Fraas här, yttrade han för: månad, och införde bankiren tid de siaa. Bror, fade bankiren hjertligt omfamaande honom, bror, lär mig också lefwa, bedja och blifwa glad på nytt! Men låt mig nu också dettaga i er aftonmåltid! Sedan låang tid har jag ej känt en sådan matlust fom i dag,! Från denna dag gick den rike bankiren i skola hos dea simple landtbrukarea, af hwilken han lärde att bättre upofolra fira bara och klokare behandla fin hustru. Wäl lyckades det honom ej helt och hållet; mea lifwet blef dock drägltgt; och waakades någon gåag ett odegdagligt vpoträde, få hastade bankiren til Gräbchen, till fäderaehemmet, för att der afskaka för na bekymmer och lefwa upp ånyo. (Ö. T.)