Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1854, sida 1

er da skilling mera för dig. — DÅ återfår mig inte annat, ån att blifwa hussar, swarade sonen trotsigt. Detta more kanhända enda utwägen till din förbättring, swarade fadren kallt. Kraftigare än faderliga förmaningar tors de såwäl hasselkäppen som det grofwa fommifbrödet och några skibings aflöniag inwerka på dig. Af mia bar du iate att wänta det riagalle underfiöd. — Då tilkännager jag i tidningarne, ropade den wanartige sonen, ale hwad jag wet om er, fom kan lända tid er ffada. En kraftia Örfil af fadren tibslöt sonens mun — skrikande slörtade Han ur rummet. Oh med er, fade den förtörnade fadren, fom nu månde fig tid fina dö:trar, skall jag göra på samma fått? Här år återigen en hel bynde råfningar från skräddare, frambandlare, sko. makare och modehandlerskor. Hmarthån skall detta taga mågen? Wänten j er blifwa, gifta med någon prins? Hwarje annan man fun na sådana modedockor bringa till tiggarestafen. Skola mi kläda of fom pigor? swat ade den äldre näswisl, skola wi bära kjortel och tröja liksom bondpigoraa? Kom, Magdalena, wår br far tycfeå i dag mara wid elakt lyonne. — Fläktande med solfjädera lemnade systerparet rummet. Om det åter skall blifwa mac kert wåder, måfte åffmolcet försi utladda sig