Wi undra ej derpå, när wi få weta, alt ban i detta fönsier fåg ett helt dussin förgåte mig:ej-Frufor, precist lika med den mystiska pres senten. Han rusade in. — Hwem bor här? — Skomakaren S., swarade honom en gammal aumma, fom fatt i ett hörn af rum: met och kantade stor. — Har han .. kr han ... men hwad år det. ... men hwarför har ni en sådan mängd krukor af den der forten? frågade fam. marjunkaren häftigt. — Wädlslaren brukar skicka en sådan der Fru: ka till funder, fom äro längsamma med att betala; mästara är rysligt artiger af sia; jag tror han lärt fig det der i Bildninascirkela. Det mar werkligen kammarjuakarens fi02 makare.