Norrländska Korrespondenten – 28 januari 1854, sida 2

af eu älskares lyckliga oro, af en brudgums oe tåliga länatan. Euaenes blick irrade likgiltigt öfwer det sköna landstaret. Dändelsewis upp: täkte han på landswågen ett föremål, som wådte hang uppmärksamhet. Han förde den dyrbara loranetten til ögat. Det war ett lif: läg. Ea fimpel kista fördes, liffom en annan sorg, å en manlig boadwaga, och endast ett par personer gingo bredwid. pwem becgrafwes i dag? frågade Eugene tanklösl den nåra intill honom stående prosten. Prosten, fom ce få noga kände till den fattigare delen af fia församling, wände fig til Adjuakten; och denne swarade bugande: san begrafwer i dag en fattig flicka, fom under lifstiden hår i socken gemenliger: Fallaz des wackra FKjermin. Kanske har herr arefwen någon gåag bedagat fålla fin uppmärksamdet wid henucs ringa verson; ty hoa åwar en tid i tjenft hår på dodset. Den fordom få friska och muatra flickan dlef på en gång wid sin fänmans död, dyner och arudblande, och maa har aaledniag tro, att det icke ensamt war fors gen häröfwerx, fom tärde henae, utan äfwen samwetsqwal öfwer något begånget felsteg. ÅSådant år Gudnäs ganska troligt — til lade prolen. Det sämre folkets moral blir alt swagare med hwarje dag, til följd af mår syndiga tids upplösande itrläror,. och mi Prefimån funna derföre aldrig nog uppskatta mårs