Norrländska Korrespondenten – 28 januari 1854, sida 2

stiu förbi häckea. Hva Hörde ett prassal bland sqrenarae, men wågade ej fe dit. Hon hörde det ännu tydligare oc skyndadee änan fortare derifråa. Hur hoa fyndade, kuade dor icke undfly det rop af en wälkänd rån, som följde deane: Förbannad! — Förbancad! ljöd det för hennes öron, och orden trängde intill dju: pet af hennes Hierta. Morgonen efter deana natt bittade man i skogea Helt nåra det lilla torpet, skogwaktaren Eriks blodiga lik. — fas har skjurit fig af måda,? fade folket; men Kjerslin teg. Ack, bon wisste aclför mål, hwem fom öppnat hennes trolofwades tidiga graf. Följande Midsommarsdaa firades på det grefs liga godset, med al upptänklig pomp och Nåt den unge arefwen Eugenes förmälniag med den tika och sköna fröken Amelie P—. Hela den flora wåninqen war uppfylld med cleganta gå:ner både från kringliagande trakter och från hufwudstaden. IF trapporna forungo dbehålfams ma, pomaderade och luktwatteabestänkta betjens ter i brokiga livreer: allt mar prydt och festligt. Den unge afaudade brudaummen flod, vå: gra minuter före den högtidliga ceremonieas början, endast omgifmen af nåara få, rå en skusgrik balkong. Han hade gått bit ut, eme dan der iane war donom alt för qwaft, helsi i detta ögoablick, då hans själ mar uppfylld