Norrländska Korrespondenten – 28 januari 1854, sida 1

se geaom fiagrarae med en och annan liten fiwags het, fom tilläfweatyrs hår ful: kunna blifwa dig ca behöflia diversion. Dia hulda moder ber dia, att du icke blifwer ledsen för detta stränga bref, utan wäl komma ihåg, att Sud sluadom pålägger of swåra pröf, vingar, fom det är kristligt att med tåla: mod uthärda. Hon ber dig äfwen, att du skall taga wäl på dig wid hemresan och för al del ide fara öfwer isea, i fall den Håndelfes wis skude lägqa sia. Dina syslrar glädja fia mycket ät din Hent komst, och hoppvas, att du är mål underrättad om alla sedaaste moder. Jag förblifwer din hulde fader. III. Det war winter. Soön hade bredt fin kalla swepning öfwer berg och dal, stjernorna gniftrade med skärpa, liksom frusna nataren med samma milda kärlek. och sken alt klarare iu längre natten framskred. Dold bakom en tät, faslän aflöfwad häck, fom framsköt mid fis dan af den ena fiyaelbyganaden på den grefliga derregården, Nod skogwaktaren Erik. Han war nu ensam. Hand panna war mörk; milda furier rafade i detta bröst, fom fordom war ett fridens hem. Det rådde en hemsk onaturlig spännina i hela hans wäsende; blodet brusade i haas ädror, oh den flamm9må blicken flod o aflåtligt tiktad mott ingången tull omnämnde