Bara en bagatell! (Forts. fr. föreg. N:r.) II. Mia fåra Eugene — skref arefwe O— til fin unge fon i Stockholm — de underråts telser om dig, fom på sednasse tider ialupit, hafwa nedkallat tunga bekymmer öfwer din gamle fars arånade hufwnd. Wisserligen fan det wara glädjande för mitt ömma hjerta att inhemta, huru du wäcker uppseende i hufwuds stadens förnämsta kretsar och år en qerna sedd gäst, såwäl hos Deras Ercellenser fom hos Deras Ecellensers fruar; och jag wet också, att mången aenom fina framgångar i falons gerna gjort fia lycka både i afseeade på giftermål oc embete; men de erorma depenfir, dets ta lif medför, innebära min fullomliqa ruin. Nog war jaa eu smulo libertia också, i mina ungdomsdagar, mea jna fick lära mig att ber räkna mina utaifter och war aldrig slösare, utom någon gång för effeften3 skul. och då jag kunde wisa werlden ett elegant öfwerdåd för det bäla möjliga priset. Du tyckes dere emot situndelijen lefwa,; fom om din fars kassakista ezde samme egenffap som eakans ol