Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1854, sida 1

ett nu, tibade hon med den listfuba fintlighet, fom ligger i de flesta qwienors natur, och hwilFen tymärr, mid ca tiltagande älder isynnerhet utwecklar fig; och au bade Hoa i aha fal cj passat — bon, ca simrel, enfaldig färgaredotter — för en så rar och fin herre. — Thilda! fade han, i det han git fram till bordet, och sakta upplyfte hennes hufwud. Thilda, jag rid fe om något af det gamla är qwar i bina ögon. Hoa såg upp . .. ja, å. tertog han, det år qwar, men eljest år du myc: fet förändrad. Stackars Thilda! du bar lidit mycket ... — — — — — — — — — — — — — Samma aftoa gaf Bicksiein ea utmärkt koncert i fia födelseslad, för hwilken inkomsten bestämdes till stadeas fattiga. En mäagd å: hörare, från närmare och fjärran hål i de omgifmande trakterna, hade samlat fig dit; den lila Bleckslagarefamiljen bade erhållit fribiljetter, och med afsigt bade Thilda malt en af de mest obemätkta platserna. Med högt Flappande hjetta hörde hon dessa herrliga toner. i hwilka månact tjusande bardomsminne åter uppvlefde. Wan hade dea lilla staden aldrig hört rå: got dermed jemförligt, och förwånande hwiskade man till hwarandra, och detta år enkan Bircks sleins ringaFtade fon — haa fjaaten — half: fånen ... Ett fruntimmer bland korcertgifwareas åhö