Sandswall ten 14 Janusri. Från Östersund förljudes, att földen, som de sednare dagarne här båbit sig omkring 32 grader, warit der ännu skarpare; i anled. ning hwaraf marknaden, fom nu der fom bäst pågår, ide warit särdeles gynnad af någon lifligare rörelse, med undantag af krog. rörelsen, åt hwilken det hårda flimater till skyndat en rask afsättning på dess wåta efte ment. Myteriet å Långholm en den 13 December. (Forts. fr. föreg. N:r.) Waktmästaren Pettersson, hwilken hade uppsigt öfwer sjukhuset, uppgaf att ett stort antal fångar inrusat i sjukbuset och upp: manat de å derinwid belägne ffräddarewerfstaden sysselsatte fångar att begifwa fig ut, men dertill hade dessa wägrat. Fogelberg, hållande i banden en yra; war svetsen och yttrade: Om den blodhunden Telander wore här, skulle jag hugga fallen af honom. Jngen enda af personalen å ffräddares werkstaden hade gårt ut och deltagit i Owär sendet, utan warit rädda och yitrat: Dct är illa gjordt att ställa till owäsende. Waktknekten Palm hade på e. m. åter: wändt sjöwägen till Långholmen med 8 for reftionister, fom till staden öfwerfört hug: gen sten. Wid återkomsten war uppträdet redan i full fart. Då Palm yttrat till fån: garne att de skulle låta bli att bryta fönder portarne hade forreftioniften Lundholm ins wändt: Tjufbönderna ffa ha något att gör ra då de ffa stänga i qvwäll. KForrektioni: steu Jobansson hade warit i spetsen för en hop hwilka alla haft spakar i händerna. N:o 120 Burström, hwilken först blifwit utsläppt ur fin cell, hade ropat tid Palm: Dwar är den blodhunden Telander? Honom skola wi mörda! Palm hade lyckats komma ut på yttee borggården och sedan icke warit inne förr än militärstyrkan ryckt in. Burström bade stått i en cellglugg och hurrat för hwar: c salfwa fom sköts. (Forts.) Om det Lambertska arfwet. (Ur Götheborgs H o. S. T) Nedan för flera år tillbaka hörde man rycktewie omtalas burusom ett omätligt arf blifvit undanhållet rätta arfwingarne i Smwer: ge efter en i Södra Amerika afliden man, som hette Lambert. Talet härom har åter i dessa dagar kommit å bane, då en person, f. grosshandlanden C. I. Dimderg, fom eg nat stor möda åt ifrågawarande arfs upple: tande, anlandt bit till Götheborg, med afs sigt, att här finna understöd för att kunna på rätter ort göra arfsanspråken gällande. ÖHr D. är til den ändan försedd med wid