Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1854, sida 1

är 1854; Gifwet Stockholms Sloti den 29 Dec. 1853. Wi OSCAR med Guds Näde, elc. etc., tillbjude Eder, Of älskelige, Wära trogne undersåter, fom uti Wårt konungarike Gweris ge bygga och bo, få oc alla andra, fom dere utt wistas, Wär synnerliga ynnest, nådiga AQ och gunstiga wilja med Gud allsmäktig! Det ärsskifte fom förestår, gifwer Oss ans ledning, älskade undersåter, att uppmana Eder till ödmjuk och allwarlig äkallan af Guds heliga namn. Hans hjelp förutan, fan Hwars fen af Oss eller af Eder något godt uträttas. Hans hjelp förutan, hade Wi icke uns der det snart förflutna ärets lopp, kunnat år tertaga den regering öfwer twenne trogna folk, från hwars utöfwande Wi ännu wid årets början woro af en swär sjukdom förhindrade. Hans hjelp förutan, hade icke frid och ordning kunnat herrska ibland Eder. Hans hjelv förutan, skulle den nöd oc de faror, med hwilka landet warit hotadt, dels af en swagare ärgwärt och en deraf förors sakad dyr tid, och dels af en nästan alla landsändar utbruten sjukdom, warit ännu mera tryckande od förstörande. Herren har låtit förnimma, huru han fan tukta, men i Sin tuftan har han och låtit förnimma Sin god: her och barmhertighet. Derföre wilje Wi Honom af bjertat tacka, och pans herrliga namn tillbedja. Och såsom detta år tillbör: ligt, i affeende på den tid fom gårt, få bör bet och ske på den tid fom kommer. Den är Oss alom okänd. Den fan medföra sorg och wådor. Den fan oc medföra giädje och I lugn. Men hwad fom ide år of ofindt, det är, att allt får i Herrans hand. att Han efter Sitt wälbehag utskiftar glädje etter forg, ! framgång eller motgång, allt efter fom Han pröfwar det för menniskors barn wara nyt: tigt, liffom att Han ide swiker trogna och ödmjuka bedjare. Waren sådana bedjare älskade undersåter! Bedjen i anda och fan: ning! Bedjen i sinnets enfald, men ock med sinnets allwar! Låten ide edra böner förs hindras eller förwirras af den menmgsskiHj aftighet, fom i mindre wäsendtliga, ofta blott werldsliga frågor städse skall finnas på jors den. J allt wäsendtligt ären J ju ale ett. J erkännen alla en himmelsk Fader, fom alit hafwer skapat och uppebåler det skapade med Sitt fraftiga ord. J söken alle Eder frälsning hos Hand enfödde son Jcsum GChri: stum, hwars namn alla slägter på jorden kunna salige warda. Och J weten alle, att den, fom ide annammar den himmelske Fa: drens heliga Anda, ide fan warda Hans barn men att denna Anda skänkes ät en hwar, fom will den annamma. O få låren ide edra hjertan wara tillslutna för den gu domliga nåden. Låten ide heller de medel wara obegagnade, fom Herren i Sin wishet anordnat, på det Han skalle allt närma. re med Sig förena de från Honom afrälliga. Pa sädant medel är helige od högtidedar gen. Jcke begås den öfweralli vå ett fått, fom öfwerensssämmer med def syftemal. I stället att dena borde wara en dag får hwin i Gudi och för uppråt:else och tilwert i för. mägan att tjena Gud, bar den för många — Lä