Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1854, sida 1

öfwer, att ej of försynens hand hafwa fått mottogit denna gäfwa? — Jaga förstär dia meding, swarade bor, man wår Derrre gör altid mål ... du år ju ofta befymrad öfwer dina pekuniära för: bållanden? — Om jag får kfwa reder jag mig nox. Sätt dig Hedwig hår hos mig och hår mig. Faq bar, fortfor ban ide utan rörelse, jag har sjlf, som denan gosse, uppwärt i en omgif niaq, der man missförsiod mina anlag . . om icke då en huldrik meaniskowän öppnat mig dem och hjerta och fett til att jag fått en pas sande rigtning, hade jag, liksom mången planta blifwit förqwäfd of oaräs oh töraen. Pag: lingen blifwer troligen, om ej nånoa i råttan tid förbar nar fig öfwer Honom, hwad han nun fallas, och anses wara en halfaalniag, en fåne. Låt of derföre goda Hedwia, rädda dessa rika anlaa, fom, om de rätt wårdas, funna dlifwa en heder för hans laud ... upptagom honom som wår son. — Som du mill, swarade hon honom ur fist fulla hjerta, och tarsamt nträckte han fin famn omt slutaade becre 08 sitt brön. Den häftiaa promenaden, sinatsrör lsen semt natikylan fade ro forenma menligt werkat på Heriberts sswana kroposko stitution, en brinnande feber glödde i hans ådror, och frampå ö ö