Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1854, sida 2

— Jo, jaa tror: Aaden är fri. — Anten är fri, fom fogeln under skyn ... war det Len? — owem dar lärt dig den wisan? det war en särdeles wacker melodi. — Det har, swarade han med en eld, som om han uppwaknat till nytt lif, det har en ande fom bor hår inom; och han lade handen på bröstet. Jag har läst om elfwor och genier, men jag trot, att jaa bar en sädan uti mig fom bjelper mia att både dikta wers och musik. — Har du hittat på den der melodien: af bröt majoren. — Ya både melodi och ord. — Drden, mumlade majoren för fig sjelf, orden woro ej mycket med, men melodien war särdeles wacker. — Har du derättat för din mor att elf worna dikta dina sånger? — Ja, det har jag. — Och hwad säger hon? — Hon, liksom Goldman och bela staden, gör fpe af mig, och når jag ej bör det, hälla de mig ala för en fåne ... utom Thilda. — Hwem år Thilda? — Moster Gröndahbls dotter ... hon gick och läste på samma gång fom jag, bon är min leksoster .. Thyilda har altid warit snäl emot mig. Emellertid hade de upphunait berregårs den och majoren införde den unge fremlingen