Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1854, sida 1

Snickarelärlingen. Blyertsteckning af S., grundad på en sann händelse. Statt upp och sjung, lat strangaljudet höras; Att det må warda bättre med min fjäls Nickander. II. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Det år ändå herrligt, fade den fiknåmrs de, för oss bokmalar, att få lossa oss ifrån wåra dammiga hylor och flå of neder hos er på den lifaifwoande landtbygden — Jo, menade Hand följflagare, jag mile ide end wintertiden byta med eder, I bof: malar, fom ide hafwa det ringaste begrepy om ea nordisk wiaterdag i def fulla prakt, dä aranaroc äro liksom glacerade med snö, de rime frostade kalla löfträden blänka som diamaater, i solen, och wåra pojkar glanska backarna med fina kälkar; men hwad år det här fören gyn: nare, utropade han, i det han närmade sig den omtalla stenen; det År i sanning, en mjuk hufs wudgärd.