Norrländska Korrespondenten – 31 december 1853, sida 1

De twå wägarune. Af Ch. Dickens. Det wor en nyärsnatt. Ea gammal man stod wid ett fönster. Med dystra blickar säg han upp mot det högblå himlahwalfwet, der sljernor syates swäfwa likt hwra liljor på en luan insjös spegel. Sedan såg han ned mot jorden, der kaaprasl någon mera hopplös mar relfe ån baa rörde fig mot der bestämda mi kt — grafwen. Han bade tidryggalagat fer tio af de steg, fom leda till detta mål, och hade ej från denna fia långa wandring medfört an: