Norrländska Korrespondenten – 31 december 1853, sida 1

— Owad heter ni då? owem är ni? — Jag beter Jakob Wallenberg, f. d. ffepps: Presl på eders majesläts örlogsskuta, det pråfs tiga Fialant! — Din narr, hwarföre fom du ide til mig för åtta dagar sedan; nu års Mönsseräs bortgifwet. — Ja är nöjd om jag får det, när det blir ledigt efter den nu utaämnde. — Det lofwar jag dig gerna. Men det fan ju dröja i trettio är. Den nossutaämade mar en man i fin fuba mandomskraft och det war ide någon antod: ning att han skulle gå undan. — Gud beware eders majeståt utropade Jar kob Walenberg, kysste koauagens hand sprang upp och tog afsked. I presterlig d:ägt appwaktade han följande dagen konungen. Han hade genom ett bref från landsorten nyss fått reta, hwad konunaen ide wisste. nemligen att den til Mönsseräs nyss utnämnde bade nere i laadsorten nästan fun tidigt fått de flesta rösleraartill ett konsistorielt pastorat, fom mar båttre ån Mönsseräs, och ott detta säledes i fidfwa werket skule blif. ma ledigt, få fort walet til der andra blifwit laga fraftwnonet. Derom underrättade han an konungen, och fort derefter erhöl haa fulmagt på Mån: sterås.