Norrländska Korrespondenten – 28 december 1853, sida 1

afton: han mar wisserligen också maskerad, men näslan alla menniskor hade ändå noga reda på hogom, der han gid i fia ljusblå domino, åtföljd af twenne med honom lika klädda hofe män. Han wandrade helt obeswärad omkring bland de glada hoparne, stadaade här och der nägra ögonblick och tycktes lyssaa uppmärksamt till det tokiga pratet, och fäle sjelf någon gång ett od) annat ord, fom nmottogg med art bifalls. sus af de kringstående. Plötsligt uppfiod mid ingången en häftig trängsel och en högljudd ordwexling, emelanåt afbruten af skrattsalfwor. Det mar tydligt nåe gör. person fom wile in, men wägrades inträde of wakten, medan andra innanför mile befordra hans åaskan. Konungen gaf em wink åt en i hand granne skap stående maskerad man, fom genast yadas de fig til dörren, för att taga reda på orfa fen till uppträdet. — Öwad är det? frågade konungen, när den afskickade återwände. — Wakten wil ide släppa ia en mask, es medan de anse den oanständia. — Har ni sedt honom? Hwad förestlälder han? — Utan twifwel sjelfwa djefwulen. — Sccredicu! det är ju sa poteatat, han bar entre genaft.