Norrländska Korrespondenten – 28 december 1853, sida 1

på hwilka en fruntimmerhalsduk i tränaseln fastnat; der armbågade fig korsriddare fram emellan turkar, och skrattande munkar mellan ystert Boppande nunnor. De få kallade dos mino8, fom cgentligen ide lära wara annat än wanliaa venetianska herredrägter, utgjorde lik, wäl flertalet, til ect bewis på att de frefia menniffor ändå äro karakterslösa. En wacker dansmusik genombrusade salen, den war ide få yster och sianligt retande, fom nus tidens walser merändels äro, utan, oaktadt al fin lifliahet, likwäl genomandad af en wiss wek innerlighet och känslofubhet, som, lik flöjten i Gräkernas strider, mildrade wildheten, och höll lidelseraa inom det tillbörligas skrankor. Maskerader i Gustaf den 3:djes dagar woro af wida ädlare art äa i wåra. Då besöktes de också af de förnämsta i staden, fom lekte jemnlikhet med de lägre Flagfernas deför ra söfte att likaa de sedaare i naturlig Öppens bet, och de sedaare de förra i angenäm finhet. Dessa fesler woro både glada och oskyldiga, ända tils den stunden, då Aakarslrömska piftolskottet för altid förgiftade dem. Daas och rusdrycker woro ide då hufmudsaken, utan det ofonfilade umgänget, den för masken medgifna friheten att wara få qwick fom möjligt, och skyldigheten att tåla äfwen os sminkad fanning, få wida den blott smålog. Konungen sjelf war också närwarande denna