Norrländska Korrespondenten – 24 december 1853, sida 1

Den gode herden går med fina får Der watenet renast, gräset rikast flår: Han dem om dagen för, om natten waktar, De wilse letar på, de swage aktar. Det späda lam han lyfter på fia arm, Ur handen när och wärmer i fin barm. Så fal om menskors barn de fallaa, swaga, Fridförsten, hjelter, Frälsarn omsorg draga. Cj mer skall folk mot folk med hämd stå opp. Och wid trumpetens skräll i blodigt lopp, Hiagst slörtad emor hingst förtrampa 6618 i opp. Det långa swärd, Mall till en lia wridas, Den breda fabeln tid en plogbill smidas. Då resa fig palats på klippans fall. Hwad fadren börjat, sonen sluta skall, Hans winträd skygad åt bara och barnbarn bära Och samma hand som såde, skall fältet skära. Bestört fer wandrara hedens nakaa bädd J hall med liljor oh med arönska klädd; Oh svoritter opp att midt i öknen höra Nyfödda firömmar dåna wid hang öra. På älipvans brant, der draken bodde nyss Nu wassea nickar undan windens kyss, Den wida sand, der nu blott törnen snära, skal cederns soiro, ralmens krona bära. Der riset kröp, får dlommig pisang opp, Der bolmört duastat, ardas myrthens kFaopy.