Norrländska Korrespondenten – 21 december 1853, sida 1

jag rromt skall lefwa ... Bod! Contre la force point de resistance tänkie han, kaöt ihop jur restnyte och fortjatte promenaden. Hundrade är sednare — deg ewiae juden rea ste då t det gamla Paleslina — fattade ban der beslutet ott hänaa fia i en cederaren. Körs sigtiatwis hede han sörsett fig med rep af ala möjliga falibrar men repen, sjelfwa de fars koste tågen hölv ide mera än en somdeltråd, cedergrenarne gingo af, såsom fmala promenodfaåvpar — och Ahasverus blef mid lir. Dundrade är sednare — Abasverus relle då i Danmark — föl han rå den idcen att fåra af sia halsen. Til al lyda fanas det då res dan rakkafwar, men ingen sipsen. En man få wida bereft fom Ahasverns, förstod fig dock på ott äfwen bjelpa fig ur en fådan flåmina. Han hwässte den sfämda rakkfmfwen vå fin nöfwelsula, och når ban trodde den starp nog, stat han fia med största siareslann och kraft mtot öfver struven. Blif intet rädd, känslofube läsare: det flöt inter blod. Hons dals måne ba warit bdt annorlunda bestaffad än nåro, ty öorblickliaen sätte säret ihop; och — Adasverus blef wid hf. Hundrade åtj sednare, omfring 1310), ans lände Adasverus tia Strosshura. Ervin von Steraboch hade nyss fubäadar fict mästergycke i Architefturen. Dien emige juden, bwilfea, som nämdt är, tog allt märfwärdigt i ågon.