Norrländska Korrespondenten – 17 december 1853, sida 2

II. Sent på aftonen, samma daa som den sist införda artikela länes med nyfikendet i helo Stockdolm, fatt direftören i fin beqräma lånd: nol, och röfte fia aftonyiva. Hans fru fatt midtemot honom i en annana läadnol och flicade. Han hade ayss omtalat Leopolds anspräk om högrerbetalarag och sia oböjliqa wäaran. — Men tid ett annat år blir du mål tuns gen art öka hans arfwode, menade frun, ty då måsten J göra nytt kontrakt. — Herre min Gud! dur skal jag funna göra det, mi ba få hort dushäll. — Men han skrifwer tote annars åt dig. — Hare min Gud! jag behöfwer honom icke näna år. Ru är allmänbeten man wid tidningen, och föper den noa, dwem fom fFrif: wer den, om det år oldria få klent. Jag får Lenadlom att skrifwa för bara maten. — Mea Lcorvold kan ge ut en annan tids ning. — Herre mia Gud! ban har inte råd; jag har makten 1 mina händer, fade Holmberg, och strök sig om dakan med myndig min. Det bultade häftigt på dörren. Frun slyadode sia att öorna, och ea af For nungens drabanter i full uniform iaträdde. — God afton, avd wäaner, fade den höga wuxne fämpasaestalten med dånande stämma, au — är faa lös.