Norrländska Korrespondenten – 14 december 1853, sida 2

ii — hörde med en hjeltemodig känslolöshet det ute flag, fom dömde benne till döden. Jnnan don lemnade domstolen, närmade hoa sia vresidentea: — Min Derr-, — fade hon till honom, med en röst få lugn och ljuf, fom bade hon ej eat den miasla det i den blodiga dram, fom speltes, — jag bar hår tweane bref, det ena til min far, det andra till herr Barbarour, will ni, jag ber, göra mia det nöjet och framskaffa dem till fina adresser? och hon lade båda dessa bref framför pre sidenten, fom tog dem under tecken of bis fall. Då drog hoa fig tilbaka. Återkommea till fångwoktmämarens rum, bedärde hon få forfa middag och då fångmaktaren wisade fig, fade don til honom: — Jag hopvades, att mi skulle spisa tilfams mans, herr Richard; men berrarae derupve bafs wa uvyebädit mig fi länge att ni fal förlåta mia mia öfwerträdda orddållighetOch hon sfpisade med oviit, samt spräkade med dem som omaäfwo henne, med ett behag och en älsklishet, som utpregjade tårar ur alas ögon. Efter sin måltid, medan hon ännu satt wid bordet, begärde bon bläck, penna och Papper, och började skrifwva. Ea man, fom inträdde medan doa sysslade därmed, och hwilkens anse