Norrländska Korrespondenten – 7 december 1853, sida 1

Fierde Capitlet. Dessa ord: hör hit min kära wånt hade dragit till Morat medborgarinnan Demrard. Gående förbi Charlotte, fom stod fila, slörta-. de hon tid badfarer, men wid åsynen af der af blod, färgade wattaet och fin på botten utfiråds te, liflösm man uppslämde hon fasliga rop. — Morat år mördad! Morat är mörs dad! — skriade hon och dessa uttryåk, fom följ: de tätt på hwarandra, förmådde de på galan förbigående till att sladna; talrika folkkodnins gar trängde sia i oordning omkring hufet; för hwarje minut ökades folkmassan. Flere personer, för hwilka denna nyhet blifwit bekant, hade al möda i werlden att ges nomeränga denna stojande folkhop, för att foms ma til buset. Den förfie af ala war Dans ton; de andra, fom följde, woro: Buenard, pos licekommissarie wid Franska tbeaterng fektion; Pelletan, fältskär säsom hospitalsföreståndarez Lonvet och Marino, båda polisföresländare; derefter de deputerade Gendre, Chabot, Mauze och Drott. — Mördaren! — frågade man fig — hwar år mördaren? — Och nu ådrog fig en for och una qwinae, fom stod upprärt mid sidan af badkaret på hwars bottea Morat ej mera gaf något tecken til lif, auas uppmärksamhet, beanes figur mar ädel och lugn, henges hällniog