Norrländska Korrespondenten – 3 december 1853, sida 2

ban drog honom utur slidan; — se hwilket Ant blad och blaaft stål den har ... — Godt, godt, — afbröt Charlotte med or tålighet, — säg blott ywad den kostar. — Ser francs; men skaftet år af elfenben, af äkta elfenben, ej af swärtod med, obrofwa. Och handelsmannea wile än en gång draga den ur dess slida för att wisa det. Charlotie gaf honom ej tid dertill, hon tog den, sloppade den i fin darm, mellan fin flåde niag och lifsycket, lade de 6 francs på disken och gick. — Skall det wara en hyrwagn, min lilla medborqarinna, — frågade en kusk, då han säg henne se sig omkring på platsen. Då hon dertib gaf bifallstecken, närmade han sig med sin wagn och nedfälde fotsteget. — Hwaort will medborgarinnan resa? — Fil medborgaren Morat — swarade hon. — Känd, — sade kusken, igenlyktande wagnsdörren och swingaade upp på sitt-säte; — godt, änd. Morat bodde wid aatan deg Cordeliers, fom nu beter gatan wid Ecole de Medicine, N:o 30, nu RN:o 18. Den fom änau will bese det bHhufet, ffa finna i första wåningen Morats rum, hrars inre anordning år samwetsgraant bibehällen; ens dant tapetseringen har blifwit förayad. Man warsanar ännu wid inträdet, på den yttre Mus