Norrländska Korrespondenten – 3 december 1853, sida 1

J släsdet för swar, erbjöd den deputerade Charlotte fin arm och betledsagade henne til ministiern; men emedan det ej mar audunfö timman, emottogos de ej. — Owart will mamsel, att jag un Ikdfa gar henre? — fräode Duperret. Charlotte twkade. — Jag Mulle önska, — fade hon; — men jag befaror misssbruka er artighet ... få gerna att dad i er tribuna bewisla en session å nationalkonventidgen. Uader wäjen yttrade hoa på temmeligen wärdslöst fån — Tror ni att Morat skall wara der? — På fjorton dagar dar han ej syats der, — swarade den devuterade, — en mederflygg: lig seetälska fräter honom och twingar honom att wara hemma. — Jag har åndrat beslut, — fade Ehars lotte efter en funds tystaad; — jag känner mig trött och önskar återwänoartiu mitt hotell. Utan att uaderrätta sig om det motiv, fom fom henne att yttra en äluadan och sedan af. säga de samma, äterledsagade Duperret imam: sel Corday cill hotedet la Providerce. Då de skiljdes åt, frågade Charlotte boaom om han ej fruktade något för fin persoaliga säkerhet? — Dwem kan mwara säker derom? — fade han lcende.