Sit mäta werldars ojup ati måta yimlars hojt, Och i sinå forstnings (opp knappt finner ful förnöjd, Der på Saturaus nu hon hwilar trötta wingar: Mia Gud, allenast hon, uti hwars hand Hf: wå Försynen anförtrott det klara ljusets fackla, Allenast hon, blott hon i twifwelsmal sons wackla, Förmörkad i sin tro, förwillad sin själ. Hwi, fom naturen, gläds vu ej af warles und:r? Hwi njuter du, som den ej of dit: lifs beraa, Öch andas ia Guds frejd i daleas sköaa lunder Sch fer hand wisdom blott utt din arbetsdag Hwi twekar du juft der, der du ej tweka borde? dir samma Gud ej den, fom hela werldens är? Har han ej samma famn för alla werk bar Nu giorder Är himlen mindre till för dig än andra bår? (Foris.) — ——— ——— Å — — ä ms Km